tisdag 16 april 2013

Jordanien – fredens oas i ett oroligt område

Jordanien beskrivs som fredens oas i ett oroligt område, och det var också så jag upplevde landet. Visserligen fanns där efter vägen mellan Amman och döda havet vid gränsen till Israel ett antal checkpoints där soldaterna var försedda med automatvapen. Men förövrigt blev man inte påmind om den krutdurk som den här delen av världen lär vara. En oförglömlig plats var Petra där slutscenerna till en av filmerna om Indiana Jones spelades in.

 Har fått veta att Ving fortsätter att utöka sitt program med Resmålet Aqaba i Jordanien. Vilket gläder mig att det blir ett bättre utbud på Jordanien sedan Jordanska turistbyrån lagt ned sin egen representation i Stockholm.

Här finns väl bevarade medeltida korsriddarborgar.

När vi sitter och småpratar i bussen mellan olika bibliska och historiska platser kommer frågan upp vad som är en turistfälla, eller inte. I Jordanien finns massor av genuina platser som har en förankring i historien. För den som är bibliskt och historiskt intresserad är detta område ett självskrivet resmål. Jordanien känns som en enda stor utgrävning eftersom här finns så ofantligt mycket outforskat. Exempel på detta är två väl bevarade medeltida korsriddarborgar Kerak och Shobak. Här jobbas det för fullt för att bland annat återskapa den miljö där våra Svenska korsriddare höll till.
 
För 9000 år sedan byggde Nabatéerna staden Petra med enorma tunnelkonstruktioner och vattenkammare som försåg staden med dricks-vatten. Det är lätt att förstå att de valde denna plats för en av slutscen till en av filmerna om Indiana Jones.


 
Petra - här Spelades en slutscenen till en av filmerna om Indiana Jones
Det som är den stora attraktionen i Jordanien är naturligtvis Petra, som en gång var navet för nabatéernas kungarike Jordanien beskrivs som fredens oas i ett oroligt område, och det var också så jag upplevde landet. Visserligen fanns där efter vägen mellan Amman och döda havet vid gränsen till Israel ett antal checkpoints där soldaterna var försedda med automatvapen. Men förövrigt blev man inte påmind om den krutdurk som den här delen av världen lär vara. och betydde mycket för handeln mellan mot hela Medelhavskusten. För drygt tvåtusen år sedan fanns här en befolkning på 20 000 invånare. Petra upptogs 1985 på UNESCO:s världsarvslista. Petra som en gång var nabatéernas gamla huvudstad ligger bland bergen söder om Döda Havet, vid den Arabiska öknen. Nabatéerna byggde staden med enorma tunnelkonstruktioner och vattenkammare som försåg staden med dricksvatten. Här finns väl bevarade stora vackra byggnader, utmejslade i sten trots att staden är 9000 år gammal.
Det som är så fantastiskt med Petra är att man får en kilometerlång vandring mellan klippväggar fram till klippstaden. Första kvällen vi var i Petra var hela vägen in till klippstaden belyst med marschaller som med sitt sparsamma fladdrade ljus skapade skuggor efter klippväggarna. Väl framme fick vi vara med om en konsert och även här var det marschaller som genom sitt sparsamma ljus skapade stämning. Jag förstår att de här valde att spela in slutscenen till en av filmerna om Indiana Jones.

Delar av Jordanien känns som en enda stor utgrävning eftersom här finns så ofantligt mycket outforskat.

 
Jordaniens kvinnliga turistpoliser är populära och får ofta vara med på bild.


 

En härlig känsla att efter en strapatsrik dag bland Petras sevärdheter, att inta en god måltid under tiden som solen sakta sänker sig bakom bergen på den israelitiska sidan, andra sidan döda havet.
 

När jag senast 1968 badade i Döda havet var det på en sliten anläggning på den israelitiska sidan. Men här har det hänt mycket när det gäller att exploatera möjligheten att bada i Döda havet. Numera finns här ett antal hotell och jag bodde på det femstjärniga Marriott. En modern hotellanläggning där det finns det mesta man behöver, restauranger, barer och en swimmingpool med en utsikt mot Döda havet. Och vill man känna på ett bad i det ittersalta vattnet är det bara att gå de cirka hundra meterna ned till stranden. 
 
Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se
 



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar