Etiopien efter Schibbye och Persson

Hur farligt är det egentligen att åka till en diktatur som Etiopien? Den frågan hade inte de som jobbar med turism i Etiopien önskat sig. I synnerhet inte uppmärksamhet kring Martin Schibbye och Johan Persson reportageresa till Etiopien.

 En av mina journalistkollegor valde att inte följa med till Etiopien. Hans fru var skrämd över vad de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson råkade ut för under sin reportageresa i Etiopien. Även mina anhöriga drog öronen åt sig när jag berättade att jag skulle åka till Etiopien.

 Uppmärksamheten kring Martin Schibbye och Johan Persson kunde inte komma olämpligare för dem som jobbar med att få Etiopien på kartan som en intressant destination för turism i Afrika. Investerarna har redan hittat dit, eftersom Etiopien betraktas ha ett stabilt styrelseskick med en mer eller mindre krossad opposition.

Presidenten och hans flickvän i Sigtuna

Inför besöket i Addis ringde jag upp Don Titelman som tillsammans med Eva Elmsäter blev arresterade i samband med att de för SVT bevakade rättegången mot de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Han tipsade mig om att Etiopiens president Girma Wolde Giorgis är en stor Sverigevän och var en av de piloter som Carl- Gustaf von Rosen utbildade när han byggde upp det Etiopiska flygvapnet. Med hjälp av Lena Schildt på den svenska ambassaden fick jag möjlighet att träffa den presidenten, som sedan visade sig sedan några månader tillbaka vara f.d. president.

Etiopiens förre president Girma Wolde Giorgis är en stor Sverigevän och var en av de piloter som Carl- Gustaf von Rosen utbildade när han byggde upp det Etiopiska flygvapnet.

När beskedet kom om att jag var välkommen till hans bostad, konstaterade jag att det var väl bara att ta en taxi dit. Kruxet var att det i de aktuella kvarteren varken fanns namn eller nummer på gatorna. Lösningen var att ta hjälp av en person med lokalkännedom. Taxin tog oss genom en till stora delar skräpig stad med mycket vägarbeten och många kvarter som var rena byggarbetsplatser omgärdad av stängsel avkorrigerad plåt. En del inhägnader var rostiga och det såg ut som om byggandet stannat av och andra med lite fräschare plåtinhägnad i de etiopiska färgerna. Vi färdas på en mindre genomfartsväg när taxischauffören får order att stanna. Sedan lotsades vi in mellan en gammal bebyggelse med plåtskul och hyddor. Beväpnade vakter hjälpte oss in på gården till något som påminde om en mindre ambassad.

Girma Wolde Giorgis var en gammal man, 90 år fyller han under 2014. Han var full av tillförsikt när det gällde landets utveckling när det gäller näringsliv, handel och inte minst demokrati.

Etiopien präglas av primitiva familjejordbruk. man kan se hur de små åkerlapparna sprider ut sig i landskapet.

Småskalighet präglar Etiopien

En doft av kaffe sprider sig över kvarteret, många är på väg hem efter en dags jobb, stannar till vid en av de ofantligt många av Addis Abebas små caféer. Flickan i det lilla caféet sitter och sorterar kaffebönor som hon sedan maler med en enkel mortel. Hon tittar blyg ned när jag lyfter kameran. Utanför dörröppningen står två koleldade värmekällor. En för att rosta kaffebönorna och en annan för värma kaffevattnet.

På de små kaféerna rostar man de kaffebönor som går åt under de närmsta timmarna.

Man kan se henne som en symbol för den småskalighet som präglar Etiopien. I det avseendet har det inte hänt mycket sedan jag senast besökte landet 1974.

Skillnaden mellan förr och nu är att många investerare och regeringar har ögon förväntansfullt riktade mot länderna i Västafrika, där en växande medelklass med en större och större köpkraft tar för sig.

 

Även inne i Addis Abeba kunde man se mycket primitiva traditionella hyddor samtidigt som det vid sidan om byggdes moderna hus i betong.

Kontrasterna mellan Addis Abeba och den Etiopiska landsbygden är mycket stort. Jag flög till Lalibela i det Etiopiska höglandet. Ett fattigt och mycket småskaligt jordbruksland. Men Lalibela har levt upp och blivit världsberömt på grund av sina monolitiska och halvmonolitiska kyrkor uthuggna rakt ned i berggrunden. De äldsta är från 1100-talet och de yngsta från1200-talet, och är förklarade som världsarv.

De som bor här kan skatta sig lyckliga över den uppmärksamet som dessa kyrkor fått. När man kommer dit neddimpande med flyg känns det som man hamnat på medeltiden med hjälp av en tidsmaskin. Här bor man fortfarande i enkla hyddor eller i plåtskul.

 

Det kändes som det ute i landet var det lika fattigt som när jag senast var i Etiopien 1974.
 

Regional stormakt
Bruck Alemtaye är country manager i Sverige Ethiopian Airlines country manager i Sverige.  

– En av orsakerna till framgångarna för det Etiopiska näringslivet är vår bredd som flygbolag. Det handlar inte bara om att producera, det gäller också att kunna distribuera. Det handlar om en samverkan mellan näringsliv och infrastruktur.

Bruck Alemtaye konstaterar också att resenärer från Skandinavien kan kombinera sin resa genom att flyga vidare från Addis Abeba med Ethiopian Airlines till Kilimanjaro, Zanzibar eller Seychellerna. Själv flög jag vidare till Zanzibar som för mig var något utöver det vanliga.

Etiopien är en regional stormakt och spelar en aktiv roll på den internationella scenen. Förhållandet till länderna i närområdet är i flera fall ansträngt och när det gäller Eritrea, är det direkt fientligt. För USA är Etiopien en viktig allierad i ett hörn av världen som är hårt drabbat av politiska och humanitära kriser. Addis Abeba brukar kallas Afrikas diplomatiska huvudstad, och där Etiopien har en särställning i världsdelen med en historia av oavbruten självständighet bortsett från den italienska ockupationen 1936-1941

Om man tittar tillbaka på Etiopien några år när det gäller styrelseskick, utlöser parlamentsvalet 2OO5 oroligheter i delar av landet, ett missnöje jäste som följd av regeringens likgiltighet inför svältkatastrofen som drabbade Etiopien under åren 1972-1974. Detta bidrog till strejker, demonstrationer bondeuppror och myteri inom krigsmakten. Sedan valet 2005 har det politiska klimatet hårdnat betydligt i Etiopien. Regeringspartiet Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front, EPRDD har kopplat ett starkt grepp om makten. Många av de valda oppositionsledamöterna intog aldrig sina platser i parlamentet. En del greps och dömdes till långa straff, även om de senare benådades. Landet styrs av en premiärminister, och i författningen ingår också en president som inte har någon formell makt.

Text och foto: Göran Rydell

Etiopienresa: 3-9 november 2013.
Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se

 

Malaysia vill konkurrera med Thailand som regionens mest attraktiva turistland

I skuggan av Thailands turismframgångar kämpar Malaysia med att ta till sig marknadsandelar. Kampen är mycket ojämn. Men Malaysia har mycket att erbjuda, inte minst för dem som vill köpa mark för att bygga ett fritidshus. Vilket är möjligt till skillnad mot Thailand där en utlänning inte kan äga mark.

 

Visst var det fantastiskt att få vara med om firandet av det kinesiska nyåret. Men det jag minns så här efteråt, var att Malaysia har mycket av det som man önskar av ett turistland när det gäller avkoppling, värme och framförallt nya intryck. Här finns förutsättningar för storstadsturism, men Malaysia har också en intressant skärgård med många små öar med fina sandstränder som ger förutsättningar för olika typer av båtturer. Här finns också möjligheter att besöka regnskog med apor, ormar och elefanter.

 

 

I Malaysia finns förutsättningar för allt från storstadsturism till att öluffa. Ön Lankawi har en intressant skärgård med många små öar som erbjuder förutsättningar för båtturer och bad.

 

 

Ett ansikte och bemötende jag aldrig glömmer.

Ett folk som älskar att bli fotograferade

Jag tror att det är första gången som journalist där jag har mött en så positiv reaktion när man tar upp sin kamera, som under min resa i Malaysia. Som för övrigt är min första resa i Asien. Här möttes jag av ett folk som älskade att bli fotograferade. Ja, de sökte hela tiden efter möjligheter att få bli avbildade, och då gärna tillsammans med en artist som till exempel underhöll på ett näringsställe. Där kom hela familjer och ställde sig runt den intressanta personen för att få vara med.

Riktade man kameran mot någon förvandlades personen snabbt till fotomodell och poserade. I början var det riktigt ovant. Jag smög med kameran på avstånd med mitt teleobjektiv för att inte störa, och framförallt inte bli mött med en negativ attityd när personen upptäcker att jag riktar kameran direkt mot henne eller honom. För mig som gillar att fotografera människor i miljö var det en ny upplevelse.

 

På Öluff i Malaysia ön Langkawi är inbjudande för öluffare och en av de största öarna utanför västkusten i delstaten Kedah nord i Malaysia. Där finns nästan allt som ett semesterparadis kan erbjuda, oavsett vilken semesterbudget det handlar om. Kuah är öns största stad, den ligger på öns sydöstra sida och fungerar som en knutpunkt för båttrafiken. Med små snabba båtar förflyttas man snabbt till mysiga lummiga öar med långgrunda sandstränder. Lankawi är också intressant när det gäller att handla billigt. Här finns det Taxfreebutiker med ganska låga priser på Sprit, kameror, parfym, kosmetika, sportkläder och skinnkläder. Lankawi har Asiens största akvarium med 3000 arter och en linbana som tar en upp till en bergstopp som mäter 713 meter över havet. Ön är helt enkelt ett paradis för familjer.

 

Bo i en skog med apor och fåglar

Här möts man hela tiden av krocken mellan det enkla och det påkostade turistanpassade. Och visst underlättar det om man har ekonomiska förutsättningar för att ta in på fashionabla ställen med full service. Ett sådant är Berjaya Langkawi Beach & Spa Resort, som kan beskrivas som en by med stugor på en slutning mot vattnet, och stugor på pålar ute i vattnet. Här finns hela registret från enkla, mindre stugor till rena lyxsviten. Ett tips kan vara att varva sitt boende mellan det enkla och det lite mer kostsamma för att få uppleva ett boende som Berjaya Langkawi Beach & Spa Resort. Rent logistiskt var det intressant att bo i detta skogsområde med apor och fåglar.

En organisation som arbetar för att rädda sköldpaddans bestånd.

Sköldpaddshonorna gräver ned sina ägg i sanden.

Äggen som sköldpaddshonorna gräver ned grävs upp och placeras för kläckning på säker plats.

Berjaya Langkawi Beach & Spa Resort

När man ville till sin stuga ställde man sig i hotellvestibulen, uppgav sitt rumsnummer och anvisades plats i en bil. När man sedan ville tillbaka till centralanläggningen ringde man, och några minuter senare kom det en bil. Själv promenerade jag mest, längre avstånd var det inte. Behövde man någon form av hjälp, kom det snabbt någon som färdades på en moped eller lätt motorcykel.

 

A- Formosa Golf Resort höll en mycket hög klass.

 

 

Golf i Malaysia

Har spelat golf en gång, hann med fyra hål innan mörkret gjorde det omöjligt att spela. Vi fick en presentation av A-Farmosa, en enorm upplevelseanläggning med allt mellan himmel och jord. Golfanläggningen hade 3 gånger 9 hål, och för att få om liten uppfattning om omfattningen på anläggningen, så kan det vara intressant att veta att de hade 200 golfbilar. Det blåste för mycket för att vi skulle få gå upp i små flygplan för att se anläggningen uppifrån. Min kamrat Per från Norge tog sig en ridtur. A- Farmosa ligger på vägen mellan Kuala Lumpur och Melaka.

På Malaysiska Borneo bodde vi på den fantastiska hotellanläggningen SuteraHarbour, en konferens- och spa- anläggning som hade allt, kändes det. Här fanns också en belyst golfbana som var öppen dygnet runt.

Detta var mitt första möte med Asien

Så här efteråt känns Malaysia som ytterligheternas land. Vi bodde på fantastiska hotellanläggningar både på fastlandet och på Borneo, plus att vi tillbringade ett dygn i regnskogen under mycket primitiva omständigheter. Och det är kontrasterna som man så här efteråt minns bäst. Jag börjar nu förstå varför ens grannar sitter elva timmar i flygplan för att nå sina semesterparadis.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se

 

Tjeckien vill ta för sig av turismen

Sakta men säkert reser sig nu de forna Sovjetstaterna ur förtrycket, och satsar naturligtvis på att ta för sig av turismens kaka. Något som i allra högsta grad gäller distriktet Moravia i Tjeckien.

 

Solen sänker sig sakta över Prag.

 

 

 

 

 

 

Det jag minns bäst från min rundresa i Moravia är staden Zlin med skotillverkaren Bata. Under första världskriget levererade Bata stövlar till ett flertal länders arméer, och på 1930-talet var man världens största skotillverkare. Bata är känt för ett stort socialt engagemang för sina anställda. Som distriktets dominerande företag fick Bata ett enormt inflytande och under sin storhetstid ägde Bata i stort sätt all mark i Zlin. Där de byggde villor, radhus och flerfamiljshus för de anställda. Under 1950-talet byggde företaget ett efter den tidens mått ett höghus i centrala Zlin.

Chefen för skotillverkaren Bata ville ha en fullkomlig uppsikt över vad som vände på de olika våningarna. Han såg till att hans tjänsterum placerades i en hiss med el, telefon och rinnande vatten.

 Det intressanta är att den excentriske chefen som ville ha en fullkomlig kontroll över vad som hände i huset, lät konstruera sitt tjänsterum på uppskattningsvis 30 kvadratmeter i en hiss. Ett sätt att alltid vara närvarande på olika våningar där han bäst behövdes. I detta tjänsterum fanns telefon, el och rinnande vatten.

 

 

Prezaky kulinarsky institut i Prag.

 

 

Prezaky kulinarsky institut i Prag som värnar om Tjeckiens matkultur var en intressant upplevelse. Här fick man vara med och laga maten och sedan åt vi tillsammans.

 

För den historiskt intresserade har Moravia mycket att erbjuda. För övrigt också för dem som uppleva den unga EU-statens särart innan den blir en kopia av alla andra EU- stater. Vi passade bland annat på att besöka Prezaky kulinarsky institut i Prag som värnar om Tjeckiens matkultur, håller kortare utbildningar och tar emot turistgrupper. Här fick vi i min grupp en rejäl duvning när det gäller långkok och annan genuin matlagning. Vi fick hjälpa till med olika moment och sedan var det en upplevelse att få äta den trerättersmenyn vi lagat. Hemsida: www.prakul.cz.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se 

Jordanien, Stellan Lind - Svensken som väckte liv i Ben Hur i Jordanien

Många är vi som gått ut från en biograf, och tänkt att precis så som hjälten gjorde ska jag göra när jag blir stor. Så tänkte också Stellan Lind, när han såg Charlton Heston köra fyrspann i filmen Ben Hur. Tro mig eller inte, han har lyckats. I Jordanien. Visserligen var han redan vuxen, men det är en annan historia. Innan han flyttade till Jordanien bodde han i Uppsala.

 Det började med att den historieintresserade Stellan Lind, sommaren 1977, ensam i Stockholm med familjen på sommarstället i Västmanland, hamnade på biografen Draken i Stockholm. Där visades den gamla filmen Ben Hur från 1959, och han blev djupt imponerad av den berömda sekvensen med en fyrspannstävling.

– När jag gick ut ur biografen sa jag till mig själv att någon gång, någon stans, ska jag dra igång något liknande.

Stellan Lind jobbar också med ett projekt som går ut på att skapa historiskt korrekta miljöer på andra platser i Jordanien. Om något år när turisterna kommer till korsriddarborgen Kerak ska de få uppleva skramlet när korsriddare tränar med sina svärd, sköter sina bepansrade hästar och laddar sina katapulter. Där kommer det också att finnas smeder i tidsenliga smedjor som förser soldaterna med vapen.

Jobbade på läkemedelsföretaget Pharmacia i Uppsala

Parallellt med sitt jobb inom läkemedelsföretaget Pharmacia, då han reste en hel del, passade Stellan på att samla information. Bland annat satt han träget bläddrande på bibliotek på jakt efter information om romersk fyrspannskörning. Först 1998, alltså 22 år senare, tog han upp den tråden igen, genom att fråga sin engelske vän Jeff Cullis, om han kunde hjälpa honom att komma vidare med sin idé om fyrspannskörning. Han skrattar till och konstaterar, att det kändes tryggt att fråga honom eftersom han är lika galen som Stellan när det gäller klassisk historia. Jeff blev naturligtvis upprymd av tanken, och när han gav sig i kast med detta hade de en fantastisk tur. Jeff fick se en artikel om den här typen av vagnar i The Times, skriven av Times reporter i Rom.

Stellan Lind räknar med att hans projekt kommer att ge jobb till 300 personer tvärs över hela landet, som då blir skådespelare, på gamla dar. Han kommer att anställa pensionerade soldater som är mellan 34-45 år. Något som är historiskt korrekt eftersom en Romersk legionär tjänstgjorde i högst 25 år och upp till 45 års ålder.

– Vi kontaktade honom i Rom och han berättade om en Alfredo Danesi som bodde utanför Rom och hade varit involverad i att göra vagnarna till Ben Hur-filmen. Vi kastade oss på ett plan till Rom, och fann till slut den här mannen med hjälp av släktingar, som kunde italienska och som hjälpte oss ringa runt. Det fanns nämligen fem Alfredo Danesi i Rom.

Berättade för ministern om vår vilda idé

 

– Med vagnmakarens tillstånd fotograferade vi hans vagnar och tog mått och vinklar. Sedan åkte vi till Jordanien och klev upp på turistministeriet och träffade turistministern. Vi berättade om den vilda idén att starta ett privat bolag för att återskapa romerska fyrspannskörningar i hippodromen i Jerash.

 – Efter ett förvånansvärt kort samtal hade vi hans fulla stöd att genomföra detta. Efteråt har vi blivit goda vänner och har dagligen kontakt med varandra om olika typer av turistprojekt med historisk inriktning. Han har sedan berättat att han vid vårt första möte betraktat mig som lätt galen. Det tar jag som en komplimang, svarade jag, och här skrattade Stellan gott.

Flytt till Jordanien

Under år 2000 flyttade Stellan Lind till Jordanien med konsultarbete inom läkemedelsindustrin som ekonomisk bas, men hans övergripande mål var att få igång fyrspannstävlingar och gladiatorspel i Jerash. Det första han och hans engelske gode vän gjorde var att bygga en romersk tävlingsvagn i Jordanien, för att visa hur en sådan såg ut. Världen är full med papper och skisser, menar han, här gällde det att visa upp något konkret.

 

– Vi höll en högtidlig avteckning av denna vagn och hade lite annat bus för oss. Och lyckades att få med oss några välbeställda Jordanier som aktieägare i bolaget. Att han fick kontakt med den här delen av världen hänger samman med att hans syster under sin studietid i Cambridge under tidigt sextiotal blev förälskad i en Jordansk prins, som hon sedan gifte sig med.

När Stellan Lind gick ut från biografen efter att sett filmen Ben Hur, var han fast besluten att förr eller senare öppna en arena med historisk fyrspannskörning.

 I samband med giftermålet var Stellan i Jordanien i några omgångar, och under 1988 var det dags igen. Denna gång som organisatör för ett seminarium om medicinska frågor som han arrangerade tillsammans med den dåvarande svenska ambassadören Lars Lönnback. De bildade på Stellans initiativ Jordanian Swedish Medical Association. Dess syfte var att få igång ett erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Jordanien genom att ordna seminarier, bland annat i samband med det svenska kungaparets statsbesök i Jordanien 1989.

 Omvärldsproblem

Stellan jobbade med sitt turistprojekt under 2001, men så inträffade ”11 september”, sedan kom förberedelserna för kriget i Irak, vilket resulterade i att hans projekt gick ned på sparlåga, eftersom turismen försvann över en natt.
– Jag jobbade på inom läkemedelsindustrin och hade fullt upp med det. Men under våren 2004 knöt vi upp alla aktieägare och registrerade bolaget. I början av 2005 började vi planera verksamheten lite mer på detaljnivå. Saker och ting går ganska långsamt i det här landet, orsaken heter byråkrati.
– Vi engagerade två experter från England som kom till Jordanien och började träna våra romerska soldater. Där fanns också två stuntmän från England som tränade våra gladiatorer.

 Sommaren 2005 började de dagliga föreställningarna och under våren 2006 gick utvecklingen åt rätt håll med antalet betalande åskådare. Sedan kom kriget i Libanon med Israel som bombade södra Libanon sönder och samman. Turismen sjönk och de fick en rejäl tillbakagång på sin verksamhet. Många som jobbade med turism fick se sin verksamhet halverad.

 – Det har repat sig ganska hyggligt sedan dess. Vi har både dagliga föreställningar i Jerash och erbjuder skräddarsydda föreställningar för fester och konferenser. Stellan Lind ger som exempel på ett lyckat event vad man ordnade för Simens-Fujitsu som hade en stor säljkonferens med 120 personer i Jordanien.

 – De kom till Jerash på kvällen och vi genomförde hela föreställningen för dem i hippodromen, där vi hade facklor och andra effekter. Vi körde deras VD i en triumfvagn under alla säljares jubel. De delade ut priser och inne i själva Jerash hade de middag som ett av de stora hotellen organiserade.

 – Jag talade om för hotellet vad de skulle bjuda på och inte, tomater kommer från nya världen, majs kommer från nya världen, och potatis kommer från nya världen, så att det skulle vara en historiskt korrekt meny. Vi klädde upp alla kypare i romerska tunikor så att också de var historiskt korrekta. Hela den här miljön var helt fantastisk.

Tidsenligt

Under åren sedan 2007 har Stellans företag tränat och klätt upp ett antal nabatéer, som är namnet på Petras ursprungsbefolkning, i tidsenliga kläder. Här ska man inte bara se ruinerna, utan också kunna föreställa sig hur det var en gång i tiden för två tusen år sedan, menar Stellan.

 Det de gör i Jerash är mellanösterns största regelbundna show. Här har den som väljer att åka till Jordanien möjlighet att inte bara läsa sig till hur man tror att det var här under romartiden, utan här få se olika aktiviteter utförda av folk som är klädda som man var på den tiden.

Stellan berättar att de i Jerash har den största romerska ”reenactment”- föreställningen i världen, med föreställningar i stort sätt året om. De stänger normalt under december och januari för att värja sig från ett ofta kraftigt regnande. På fem hundra meter över havet kan det också bli kallt med inslag av snö.

Historiskt korrekt

Stellan Lind jobbar också med ett projekt som går ut på att skapa historiskt korrekta miljöer på andra platser i Jordanien. Om något år när turisterna kommer till korsriddarborgen Kerak ska de få uppleva skramlet när korsriddare tränar med sina svärd, sköter sina bepansrade hästar och laddar sina katapulter. Där kommer det också att finnas smeder i tidsenliga smedjor som förser soldaterna med vapen.

– Vi samarbetar också med en intresseförening för alla pensionerade soldater, och de är många. Förhoppningsvis om allt fungerar kommer vi att ge jobb till 300 personer tvärs över hela landet, som då blir skådespelare, på gamla dar. Ja, gamla och gamla, alla är inte så gamla eftersom en menig soldat pensioneras vid 34 års ålder. Det innebär att våra killar i Jarash är mellan 34-45 år. Det är historiskt korrekt eftersom en Romersk legionär tjänstgjorde i högst 25 år och upp till 45 års ålder.

Jag kunde inte bara undvika frågan om den nytta han haft av sin syster prinssessan Majda Raad. Svaret kommer snabbt som om han väntat på det.
– Visst har det bidragit till att öppna dörrar, men det gäller också att veta vad man ska göra när man kommit in genom dörren. Jag var lite orolig när jag flyttade hit och funderade på om jag skulle bli beroende av min systers och hennes mans kontaktnät. Initialt ja, men sedan flera år har jag också ett eget umgänge både privat och professionellt som inte har det minsta med min systers mans släkt att göra, avslutar Stellan Lind.

Text: Göran Rydell

www.bulletin.se

 

 

 

 

 

 

 

Jordanien – fredens oas i ett oroligt område

Jordanien beskrivs som fredens oas i ett oroligt område, och det var också så jag upplevde landet. Visserligen fanns där efter vägen mellan Amman och döda havet vid gränsen till Israel ett antal checkpoints där soldaterna var försedda med automatvapen. Men förövrigt blev man inte påmind om den krutdurk som den här delen av världen lär vara. En oförglömlig plats var Petra där slutscenerna till en av filmerna om Indiana Jones spelades in.

 Har fått veta att Ving fortsätter att utöka sitt program med Resmålet Aqaba i Jordanien. Vilket gläder mig att det blir ett bättre utbud på Jordanien sedan Jordanska turistbyrån lagt ned sin egen representation i Stockholm.

Här finns väl bevarade medeltida korsriddarborgar.

När vi sitter och småpratar i bussen mellan olika bibliska och historiska platser kommer frågan upp vad som är en turistfälla, eller inte. I Jordanien finns massor av genuina platser som har en förankring i historien. För den som är bibliskt och historiskt intresserad är detta område ett självskrivet resmål. Jordanien känns som en enda stor utgrävning eftersom här finns så ofantligt mycket outforskat. Exempel på detta är två väl bevarade medeltida korsriddarborgar Kerak och Shobak. Här jobbas det för fullt för att bland annat återskapa den miljö där våra Svenska korsriddare höll till.

 

För 9000 år sedan byggde Nabatéerna staden Petra med enorma tunnelkonstruktioner och vattenkammare som försåg staden med dricks-vatten. Det är lätt att förstå att de valde denna plats för en av slutscen till en av filmerna om Indiana Jones.

 

Petra - här Spelades en slutscenen till en av filmerna om Indiana Jones

Det som är den stora attraktionen i Jordanien är naturligtvis Petra, som en gång var navet för nabatéernas kungarike Jordanien beskrivs som fredens oas i ett oroligt område, och det var också så jag upplevde landet. Visserligen fanns där efter vägen mellan Amman och döda havet vid gränsen till Israel ett antal checkpoints där soldaterna var försedda med automatvapen. Men förövrigt blev man inte påmind om den krutdurk som den här delen av världen lär vara. och betydde mycket för handeln mellan mot hela Medelhavskusten. För drygt tvåtusen år sedan fanns här en befolkning på 20 000 invånare. Petra upptogs 1985 på UNESCO:s världsarvslista. Petra som en gång var nabatéernas gamla huvudstad ligger bland bergen söder om Döda Havet, vid den Arabiska öknen. Nabatéerna byggde staden med enorma tunnelkonstruktioner och vattenkammare som försåg staden med dricksvatten. Här finns väl bevarade stora vackra byggnader, utmejslade i sten trots att staden är 9000 år gammal.

Det som är så fantastiskt med Petra är att man får en kilometerlång vandring mellan klippväggar fram till klippstaden. Första kvällen vi var i Petra var hela vägen in till klippstaden belyst med marschaller som med sitt sparsamma fladdrade ljus skapade skuggor efter klippväggarna. Väl framme fick vi vara med om en konsert och även här var det marschaller som genom sitt sparsamma ljus skapade stämning. Jag förstår att de här valde att spela in slutscenen till en av filmerna om Indiana Jones.

Delar av Jordanien känns som en enda stor utgrävning eftersom här finns så ofantligt mycket outforskat.

 

Jordaniens kvinnliga turistpoliser är populära och får ofta vara med på bild.

 

En härlig känsla att efter en strapatsrik dag bland Petras sevärdheter, att inta en god måltid under tiden som solen sakta sänker sig bakom bergen på den israelitiska sidan, andra sidan döda havet.

 

När jag senast 1968 badade i Döda havet var det på en sliten anläggning på den israelitiska sidan. Men här har det hänt mycket när det gäller att exploatera möjligheten att bada i Döda havet. Numera finns här ett antal hotell och jag bodde på det femstjärniga Marriott. En modern hotellanläggning där det finns det mesta man behöver, restauranger, barer och en swimmingpool med en utsikt mot Döda havet. Och vill man känna på ett bad i det ittersalta vattnet är det bara att gå de cirka hundra meterna ned till stranden. 

 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se 

 

Litauen - Blev slottsherre över en natt när Litauen blev fritt från Sovjetunjonen

Vem drömmer väl inte om att någon ringer och berättar att man fått ett pampigt slott, ”Kom och hämta nyckeln”. Det är just vad som hänt Alfredas Tiskevicius, den sista ättlingen till den adliga släkten Tiskeviciai i Litauen. Det besked han fick var att den litauiska staten nu lämnar tillbaka egendom som konfiskerats av Sovjetunjonen.  ”Kom och ta hand om dina 104 slott”.

 1940 hade Litauen samma regler som i övriga Europa för privat ägande av fastigheter och mark. Men vid den sovjetiska ockupationen nationaliserades allt som resulterade till att människor inte längre fick äga sin bostad eller mark. Allt tillhörde staten. När sedan litauerna fick tillbaka sin frihet 1990, var en av de första åtgärderna att instifta en lag om att staten skulle lämna tillbaka de egen-domar som konfiskerats.

Så här ser ett av hans 104 slott ut som numera är rustat till museum.

Det var inte alltid så enkelt att förverkliga denna lag och det tog 13 år innan de tidigare ägarna och deras ättlingar fick tillbaka sina egendomar.

Den adliga släkten Tiskeviciai ägde före den sovjetiska ockupationen 104 slott runt om i Litauen. En del av dessa slott var enorma anläggningar med stora parker. Efter ett idogt letande upptäckte tjänstemännen på kulturministeriet till slut att det faktiskt fanns en man i livet från denna släkt.

Kom och ta hand om dina 104 slott

Helt ovetande om vad som hände i Litauen, damp det ned ett brev från den litauiska staten till denne greve som levde ett enkelt liv i Polen. Budskapet var ”Kom och ta hand om dina 104 slott”. I brevet förklarade myndigheten att de i Litauen har en lagstiftning som innebär att ägare är skyldiga att ta hand om kulturarvet.

Greven tog sig till Litauen och besökte alla sina slott. Så småningom löste han sitt dilemma genom att donera slotten till litauiska staten mot att få möjligheten att på den Litauiska statens bekostnad komma till Litauen, när han vill, så länge han vill, och bo med helpension på lyxhotell. 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se 

Litauen slog ut Thailand som det billigaste resmålet

Visste du att ett av våra närmaste grannländer är det billigaste resmålet. Forex Banks senaste undersökning visar att Litauen var billigast och Monaco dyrast. Man har jämfört genomsnittspriser på en rad produkter och tjänster i 57 länder världen över.

Exempel på produkter eller tjänster som jämförs är snittpriset för en hotellnatt, ett restaurangbesök för två personer på en mellanklassrestaurang, en taxiresa på fem kilometer och en halv liter öl. I Litauen kostar en hotellnatt 562 kronor viket är nästen tre gånger billigare än indexet för den dyraste destinationen Monaco och hälften så dyrt som i Sverige.

Litauen har en lång tradition av effektiva motståndsrörelser. Något som hållit många ryssar borta från Litauen och resulterat i att det i dag endast finns 6 procent ryssar. Där finns numera 80 procent litauer, 7 procent polacker och 7 procent övriga nationaliteter. I Estland är 40 procent ryssar och 60 procent ester. I Lettland är det nästan fifty-fifty.

Topp 15 billigaste semesterorterna:

Litauen
Filippinerna
Thailand
Polen
Slovakien
Lettland
Egypten
Ungern
Estland
Peru
Indien
Malaysia
Portugal
Kina
Costa Rica

Topp 15 dyraste semesterorterna:
Monaco
Norge
Schweiz
Australien
Sverige
Luxemburg
Brasilien
Israel
Ryssland
Danmark
Singapore
Finland
Förenade Arab Emiraten
Italien
Nederländerna

 

Dra inte de baltiska staterna över en kam

Dra inte Estland, Lettland och Litauen över en kam, vädjar kulturhistorikern Siguté Radzeviciene, verksam vid universitetet i Vilnius. Med en djup inlevelse ger hon förklaringen till att det idag endast finns sex procent ryssar i Litauen.

 

– Om vi tittar på historien från 1200-talet till 1940 finner vi fler skillnader än likheter när det gäller Baltikum som en politisk enhet. Naturligtvis stöttar de baltiska staterna varandra i olika sammanhang, men man kan inte komma ifrån att dessa länders historia finns med i bakgrunden på ett påtagligt sätt, menar Siguté Radzeviciene.

Hon berättar att det i Baltikum fanns tyska och svenska korsriddare redan på 1300-talet. Framförallt i Riga och Tallinn kan vi än i dag se tydliga spår av nordliga traditioner, också från Hansatiden. Vilnius var instiftad som huvudstad hundra år senare än Riga och Tallinn, och där följde man helt andra traditioner än i Estland och Lettland.

Vilnius kan numera erbjuda en mängd moderna hotell och

konferensanläggningar med gångavstånd till centrum.

I Litauen följde man centraleuropeiska traditioner som kom från Italien via Prag och Krakow. När vi tittar närmare på vår tid kan vi också se att det är en hel del som skiljer de tre baltiska länderna åt. Litauen ingick i den polsk-litauiska unionen som fungerade i nästan 400 år. Inrikespolitiskt var det en intressant konstruktion med två stater. Polens kungarike och Litauens furstendöme. Där dessa stater med sina regenter, stadskassa och sina seder kunde utvecklas var för sig. Medan Lettland och Estland varit underkastade korsriddarna sedan 1200-talet.

I slutet av 1700-talet försvagades den polsk-litauiska unionen. Då hamnade Litauen under den ryska Tsarens välde som resulterade i att Litauen fick en helt annan utveckling under 1800-talet än Lettland och Estland. I Litauen kämpade man under 1800-talet mot den ryska tsaren, som under den här perioden förbjöd litauerna att använda sitt språk i offentlig sektor under 40 år. Litauen var det enda landet i hela Europa som hade ett sådant förbud. Under dessa fyra decennier utvecklade man i Litauen något som kallades Budbärarnas nät, en mycket stark motståndsrörelse. Man publicerade litauiska böcker utomlands som smugglades in i landet.

Utsikten från Hotellens skybarer ger en fin

överblick på Litauens huvudstad Vilnius.

Det var denna tradition av en etablerad motståndsrörelse som var en av anledningarna till att man i Litauen vid den sovjetiska invasionen 1940 hade en betydligt större andlig styrka för att stå emot den sovjetiska ockupationen, jämfört med Estland och Lettland. I Litauen hade man en beväpnad motståndsrörelse fram till 1960.

Bland befolkningen i Litauen fanns en öppen fientlig inställning till de sovjeter som flyttade eller blev tvångsförflyttade till Baltikum och dessa var inte särskilt intresserade av att bosätta sig i Litauen på grund av att motståndet var så starkt. I Lettland och i Estland kunde man inte möta den sovjetiska ockupationsmakten lika kraftfullt som i Litauen.

Under mellankrigstiden, 1918-1940, då de tre länderna var självständiga, var Litauen ett jordbruksland och under den sovjetiska ockupationen fick Litauen till uppgift att försörja den sovjetiska stormakten med jordbruks-produkter. Medan Estland och Lettland utvecklades mer till industriländer.

I Litaen möts det gamla med det nya. Det är nu man ska besöka Litauen

för att till en rimlig kostnad ta del av dess särart innan det är för sent.

– Det var dessutom inte intressant för många letter, ester och sovjeter att bosätta sig på landet i Litauen och odla potatis eller föda upp grisar. Det var betydligt mer inne att bosätta sig i Riga eller Tallinn, som även på den tiden mer utvecklad ungdomskultur, säger Siguté Radzeviciene.

– Detta har resulterat i att vi nu i Litauen har 80 procent litauer, 6 procent ryssar, 7 procent polacker, och 7 procent övriga nationaliteter. I Estland är 40 procent ryssar och 60 procent ester. I Lettland är det nästan fifty-fifty.

I Litauen har man inte litauiska skolor som alla medborgare måste gå i. Här finns skolor för ryssar, polacker, och judar. Där varje gruppering har utbildningen på sin grupps modersmål. I Lettland och Estland är det estniska och lettiska som dominerar och där är ryska ett biämne och undervisningen sker utifrån estniska och lettiska.

Mellankrigstiden var en intressant period, tycker Siguté Radzevicienede. De tre baltiska länderna var fria, men det fanns stora skillnader mellan länderna. Medan Estland och Lettland fick utveckla sina ekonomier och fick ha det sociala kulturlivet under fred, var situationen i Litauen en helt annan. Man kan förundra sig över hur Litauen under denna tid över huvud taget kunde fungera eftersom man samtidigt var i krig med tre fiender.

En klassiker på en av Villnius restauranger är en meter öl.

Längs Östersjön var det Tyskland som gjorde anspråk på en kustremsa. I den södra delen var fienden Polen. Här fanns också en beväpnad konflikt om Vilnius, som erövrades av Polen. Under 20 år var Kaunas Litauens provisoriska huvudstad, och i den centrala delen av Litauen var det fortfarande krig med Sovjet.

Litauen har alltså under historiens lopp varit mycket involverat i stora konflikter, och i den starka motstånds-rörelse man byggde upp genom åren finns kanske svaret, menar Siguté Radzeviciene, till att det var Litauen som var först av de baltiska staterna med att förklara sin självständighet. Naturligtvis fick man känna på det hårdaste motståndet från den sovjetiska armén som försökte kväva pånyttfödelsen av den självständiga litauiska staten. 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se