Litauen slog ut Thailand som det billigaste resmålet

Visste du att ett av våra närmaste grannländer är det billigaste resmålet. Forex Banks senaste undersökning visar att Litauen var billigast och Monaco dyrast. Man har jämfört genomsnittspriser på en rad produkter och tjänster i 57 länder världen över.

Exempel på produkter eller tjänster som jämförs är snittpriset för en hotellnatt, ett restaurangbesök för två personer på en mellanklassrestaurang, en taxiresa på fem kilometer och en halv liter öl. I Litauen kostar en hotellnatt 562 kronor viket är nästen tre gånger billigare än indexet för den dyraste destinationen Monaco och hälften så dyrt som i Sverige.

Litauen har en lång tradition av effektiva motståndsrörelser. Något som hållit många ryssar borta från Litauen och resulterat i att det i dag endast finns 6 procent ryssar. Där finns numera 80 procent litauer, 7 procent polacker och 7 procent övriga nationaliteter. I Estland är 40 procent ryssar och 60 procent ester. I Lettland är det nästan fifty-fifty.

Topp 15 billigaste semesterorterna:

Litauen
Filippinerna
Thailand
Polen
Slovakien
Lettland
Egypten
Ungern
Estland
Peru
Indien
Malaysia
Portugal
Kina
Costa Rica

Topp 15 dyraste semesterorterna:
Monaco
Norge
Schweiz
Australien
Sverige
Luxemburg
Brasilien
Israel
Ryssland
Danmark
Singapore
Finland
Förenade Arab Emiraten
Italien
Nederländerna

 

Dra inte de baltiska staterna över en kam

Dra inte Estland, Lettland och Litauen över en kam, vädjar kulturhistorikern Siguté Radzeviciene, verksam vid universitetet i Vilnius. Med en djup inlevelse ger hon förklaringen till att det idag endast finns sex procent ryssar i Litauen.

 

– Om vi tittar på historien från 1200-talet till 1940 finner vi fler skillnader än likheter när det gäller Baltikum som en politisk enhet. Naturligtvis stöttar de baltiska staterna varandra i olika sammanhang, men man kan inte komma ifrån att dessa länders historia finns med i bakgrunden på ett påtagligt sätt, menar Siguté Radzeviciene.

Hon berättar att det i Baltikum fanns tyska och svenska korsriddare redan på 1300-talet. Framförallt i Riga och Tallinn kan vi än i dag se tydliga spår av nordliga traditioner, också från Hansatiden. Vilnius var instiftad som huvudstad hundra år senare än Riga och Tallinn, och där följde man helt andra traditioner än i Estland och Lettland.

Vilnius kan numera erbjuda en mängd moderna hotell och

konferensanläggningar med gångavstånd till centrum.

I Litauen följde man centraleuropeiska traditioner som kom från Italien via Prag och Krakow. När vi tittar närmare på vår tid kan vi också se att det är en hel del som skiljer de tre baltiska länderna åt. Litauen ingick i den polsk-litauiska unionen som fungerade i nästan 400 år. Inrikespolitiskt var det en intressant konstruktion med två stater. Polens kungarike och Litauens furstendöme. Där dessa stater med sina regenter, stadskassa och sina seder kunde utvecklas var för sig. Medan Lettland och Estland varit underkastade korsriddarna sedan 1200-talet.

I slutet av 1700-talet försvagades den polsk-litauiska unionen. Då hamnade Litauen under den ryska Tsarens välde som resulterade i att Litauen fick en helt annan utveckling under 1800-talet än Lettland och Estland. I Litauen kämpade man under 1800-talet mot den ryska tsaren, som under den här perioden förbjöd litauerna att använda sitt språk i offentlig sektor under 40 år. Litauen var det enda landet i hela Europa som hade ett sådant förbud. Under dessa fyra decennier utvecklade man i Litauen något som kallades Budbärarnas nät, en mycket stark motståndsrörelse. Man publicerade litauiska böcker utomlands som smugglades in i landet.

Utsikten från Hotellens skybarer ger en fin

överblick på Litauens huvudstad Vilnius.

Det var denna tradition av en etablerad motståndsrörelse som var en av anledningarna till att man i Litauen vid den sovjetiska invasionen 1940 hade en betydligt större andlig styrka för att stå emot den sovjetiska ockupationen, jämfört med Estland och Lettland. I Litauen hade man en beväpnad motståndsrörelse fram till 1960.

Bland befolkningen i Litauen fanns en öppen fientlig inställning till de sovjeter som flyttade eller blev tvångsförflyttade till Baltikum och dessa var inte särskilt intresserade av att bosätta sig i Litauen på grund av att motståndet var så starkt. I Lettland och i Estland kunde man inte möta den sovjetiska ockupationsmakten lika kraftfullt som i Litauen.

Under mellankrigstiden, 1918-1940, då de tre länderna var självständiga, var Litauen ett jordbruksland och under den sovjetiska ockupationen fick Litauen till uppgift att försörja den sovjetiska stormakten med jordbruks-produkter. Medan Estland och Lettland utvecklades mer till industriländer.

I Litaen möts det gamla med det nya. Det är nu man ska besöka Litauen

för att till en rimlig kostnad ta del av dess särart innan det är för sent.

– Det var dessutom inte intressant för många letter, ester och sovjeter att bosätta sig på landet i Litauen och odla potatis eller föda upp grisar. Det var betydligt mer inne att bosätta sig i Riga eller Tallinn, som även på den tiden mer utvecklad ungdomskultur, säger Siguté Radzeviciene.

– Detta har resulterat i att vi nu i Litauen har 80 procent litauer, 6 procent ryssar, 7 procent polacker, och 7 procent övriga nationaliteter. I Estland är 40 procent ryssar och 60 procent ester. I Lettland är det nästan fifty-fifty.

I Litauen har man inte litauiska skolor som alla medborgare måste gå i. Här finns skolor för ryssar, polacker, och judar. Där varje gruppering har utbildningen på sin grupps modersmål. I Lettland och Estland är det estniska och lettiska som dominerar och där är ryska ett biämne och undervisningen sker utifrån estniska och lettiska.

Mellankrigstiden var en intressant period, tycker Siguté Radzevicienede. De tre baltiska länderna var fria, men det fanns stora skillnader mellan länderna. Medan Estland och Lettland fick utveckla sina ekonomier och fick ha det sociala kulturlivet under fred, var situationen i Litauen en helt annan. Man kan förundra sig över hur Litauen under denna tid över huvud taget kunde fungera eftersom man samtidigt var i krig med tre fiender.

En klassiker på en av Villnius restauranger är en meter öl.

Längs Östersjön var det Tyskland som gjorde anspråk på en kustremsa. I den södra delen var fienden Polen. Här fanns också en beväpnad konflikt om Vilnius, som erövrades av Polen. Under 20 år var Kaunas Litauens provisoriska huvudstad, och i den centrala delen av Litauen var det fortfarande krig med Sovjet.

Litauen har alltså under historiens lopp varit mycket involverat i stora konflikter, och i den starka motstånds-rörelse man byggde upp genom åren finns kanske svaret, menar Siguté Radzeviciene, till att det var Litauen som var först av de baltiska staterna med att förklara sin självständighet. Naturligtvis fick man känna på det hårdaste motståndet från den sovjetiska armén som försökte kväva pånyttfödelsen av den självständiga litauiska staten. 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se