Jordanien, Stellan Lind - Svensken som väckte liv i Ben Hur i Jordanien

Många är vi som gått ut från en biograf, och tänkt att precis så som hjälten gjorde ska jag göra när jag blir stor. Så tänkte också Stellan Lind, när han såg Charlton Heston köra fyrspann i filmen Ben Hur. Tro mig eller inte, han har lyckats. I Jordanien. Visserligen var han redan vuxen, men det är en annan historia. Innan han flyttade till Jordanien bodde han i Uppsala.

 Det började med att den historieintresserade Stellan Lind, sommaren 1977, ensam i Stockholm med familjen på sommarstället i Västmanland, hamnade på biografen Draken i Stockholm. Där visades den gamla filmen Ben Hur från 1959, och han blev djupt imponerad av den berömda sekvensen med en fyrspannstävling.

– När jag gick ut ur biografen sa jag till mig själv att någon gång, någon stans, ska jag dra igång något liknande.

Stellan Lind jobbar också med ett projekt som går ut på att skapa historiskt korrekta miljöer på andra platser i Jordanien. Om något år när turisterna kommer till korsriddarborgen Kerak ska de få uppleva skramlet när korsriddare tränar med sina svärd, sköter sina bepansrade hästar och laddar sina katapulter. Där kommer det också att finnas smeder i tidsenliga smedjor som förser soldaterna med vapen.

Jobbade på läkemedelsföretaget Pharmacia i Uppsala

Parallellt med sitt jobb inom läkemedelsföretaget Pharmacia, då han reste en hel del, passade Stellan på att samla information. Bland annat satt han träget bläddrande på bibliotek på jakt efter information om romersk fyrspannskörning. Först 1998, alltså 22 år senare, tog han upp den tråden igen, genom att fråga sin engelske vän Jeff Cullis, om han kunde hjälpa honom att komma vidare med sin idé om fyrspannskörning. Han skrattar till och konstaterar, att det kändes tryggt att fråga honom eftersom han är lika galen som Stellan när det gäller klassisk historia. Jeff blev naturligtvis upprymd av tanken, och när han gav sig i kast med detta hade de en fantastisk tur. Jeff fick se en artikel om den här typen av vagnar i The Times, skriven av Times reporter i Rom.

Stellan Lind räknar med att hans projekt kommer att ge jobb till 300 personer tvärs över hela landet, som då blir skådespelare, på gamla dar. Han kommer att anställa pensionerade soldater som är mellan 34-45 år. Något som är historiskt korrekt eftersom en Romersk legionär tjänstgjorde i högst 25 år och upp till 45 års ålder.

– Vi kontaktade honom i Rom och han berättade om en Alfredo Danesi som bodde utanför Rom och hade varit involverad i att göra vagnarna till Ben Hur-filmen. Vi kastade oss på ett plan till Rom, och fann till slut den här mannen med hjälp av släktingar, som kunde italienska och som hjälpte oss ringa runt. Det fanns nämligen fem Alfredo Danesi i Rom.

Berättade för ministern om vår vilda idé

 

– Med vagnmakarens tillstånd fotograferade vi hans vagnar och tog mått och vinklar. Sedan åkte vi till Jordanien och klev upp på turistministeriet och träffade turistministern. Vi berättade om den vilda idén att starta ett privat bolag för att återskapa romerska fyrspannskörningar i hippodromen i Jerash.

 – Efter ett förvånansvärt kort samtal hade vi hans fulla stöd att genomföra detta. Efteråt har vi blivit goda vänner och har dagligen kontakt med varandra om olika typer av turistprojekt med historisk inriktning. Han har sedan berättat att han vid vårt första möte betraktat mig som lätt galen. Det tar jag som en komplimang, svarade jag, och här skrattade Stellan gott.

Flytt till Jordanien

Under år 2000 flyttade Stellan Lind till Jordanien med konsultarbete inom läkemedelsindustrin som ekonomisk bas, men hans övergripande mål var att få igång fyrspannstävlingar och gladiatorspel i Jerash. Det första han och hans engelske gode vän gjorde var att bygga en romersk tävlingsvagn i Jordanien, för att visa hur en sådan såg ut. Världen är full med papper och skisser, menar han, här gällde det att visa upp något konkret.

 

– Vi höll en högtidlig avteckning av denna vagn och hade lite annat bus för oss. Och lyckades att få med oss några välbeställda Jordanier som aktieägare i bolaget. Att han fick kontakt med den här delen av världen hänger samman med att hans syster under sin studietid i Cambridge under tidigt sextiotal blev förälskad i en Jordansk prins, som hon sedan gifte sig med.

När Stellan Lind gick ut från biografen efter att sett filmen Ben Hur, var han fast besluten att förr eller senare öppna en arena med historisk fyrspannskörning.

 I samband med giftermålet var Stellan i Jordanien i några omgångar, och under 1988 var det dags igen. Denna gång som organisatör för ett seminarium om medicinska frågor som han arrangerade tillsammans med den dåvarande svenska ambassadören Lars Lönnback. De bildade på Stellans initiativ Jordanian Swedish Medical Association. Dess syfte var att få igång ett erfarenhetsutbyte mellan Sverige och Jordanien genom att ordna seminarier, bland annat i samband med det svenska kungaparets statsbesök i Jordanien 1989.

 Omvärldsproblem

Stellan jobbade med sitt turistprojekt under 2001, men så inträffade ”11 september”, sedan kom förberedelserna för kriget i Irak, vilket resulterade i att hans projekt gick ned på sparlåga, eftersom turismen försvann över en natt.
– Jag jobbade på inom läkemedelsindustrin och hade fullt upp med det. Men under våren 2004 knöt vi upp alla aktieägare och registrerade bolaget. I början av 2005 började vi planera verksamheten lite mer på detaljnivå. Saker och ting går ganska långsamt i det här landet, orsaken heter byråkrati.
– Vi engagerade två experter från England som kom till Jordanien och började träna våra romerska soldater. Där fanns också två stuntmän från England som tränade våra gladiatorer.

 Sommaren 2005 började de dagliga föreställningarna och under våren 2006 gick utvecklingen åt rätt håll med antalet betalande åskådare. Sedan kom kriget i Libanon med Israel som bombade södra Libanon sönder och samman. Turismen sjönk och de fick en rejäl tillbakagång på sin verksamhet. Många som jobbade med turism fick se sin verksamhet halverad.

 – Det har repat sig ganska hyggligt sedan dess. Vi har både dagliga föreställningar i Jerash och erbjuder skräddarsydda föreställningar för fester och konferenser. Stellan Lind ger som exempel på ett lyckat event vad man ordnade för Simens-Fujitsu som hade en stor säljkonferens med 120 personer i Jordanien.

 – De kom till Jerash på kvällen och vi genomförde hela föreställningen för dem i hippodromen, där vi hade facklor och andra effekter. Vi körde deras VD i en triumfvagn under alla säljares jubel. De delade ut priser och inne i själva Jerash hade de middag som ett av de stora hotellen organiserade.

 – Jag talade om för hotellet vad de skulle bjuda på och inte, tomater kommer från nya världen, majs kommer från nya världen, och potatis kommer från nya världen, så att det skulle vara en historiskt korrekt meny. Vi klädde upp alla kypare i romerska tunikor så att också de var historiskt korrekta. Hela den här miljön var helt fantastisk.

Tidsenligt

Under åren sedan 2007 har Stellans företag tränat och klätt upp ett antal nabatéer, som är namnet på Petras ursprungsbefolkning, i tidsenliga kläder. Här ska man inte bara se ruinerna, utan också kunna föreställa sig hur det var en gång i tiden för två tusen år sedan, menar Stellan.

 Det de gör i Jerash är mellanösterns största regelbundna show. Här har den som väljer att åka till Jordanien möjlighet att inte bara läsa sig till hur man tror att det var här under romartiden, utan här få se olika aktiviteter utförda av folk som är klädda som man var på den tiden.

Stellan berättar att de i Jerash har den största romerska ”reenactment”- föreställningen i världen, med föreställningar i stort sätt året om. De stänger normalt under december och januari för att värja sig från ett ofta kraftigt regnande. På fem hundra meter över havet kan det också bli kallt med inslag av snö.

Historiskt korrekt

Stellan Lind jobbar också med ett projekt som går ut på att skapa historiskt korrekta miljöer på andra platser i Jordanien. Om något år när turisterna kommer till korsriddarborgen Kerak ska de få uppleva skramlet när korsriddare tränar med sina svärd, sköter sina bepansrade hästar och laddar sina katapulter. Där kommer det också att finnas smeder i tidsenliga smedjor som förser soldaterna med vapen.

– Vi samarbetar också med en intresseförening för alla pensionerade soldater, och de är många. Förhoppningsvis om allt fungerar kommer vi att ge jobb till 300 personer tvärs över hela landet, som då blir skådespelare, på gamla dar. Ja, gamla och gamla, alla är inte så gamla eftersom en menig soldat pensioneras vid 34 års ålder. Det innebär att våra killar i Jarash är mellan 34-45 år. Det är historiskt korrekt eftersom en Romersk legionär tjänstgjorde i högst 25 år och upp till 45 års ålder.

Jag kunde inte bara undvika frågan om den nytta han haft av sin syster prinssessan Majda Raad. Svaret kommer snabbt som om han väntat på det.
– Visst har det bidragit till att öppna dörrar, men det gäller också att veta vad man ska göra när man kommit in genom dörren. Jag var lite orolig när jag flyttade hit och funderade på om jag skulle bli beroende av min systers och hennes mans kontaktnät. Initialt ja, men sedan flera år har jag också ett eget umgänge både privat och professionellt som inte har det minsta med min systers mans släkt att göra, avslutar Stellan Lind.

Text: Göran Rydell

www.bulletin.se

 

 

 

 

 

 

 

Jordanien – fredens oas i ett oroligt område

Jordanien beskrivs som fredens oas i ett oroligt område, och det var också så jag upplevde landet. Visserligen fanns där efter vägen mellan Amman och döda havet vid gränsen till Israel ett antal checkpoints där soldaterna var försedda med automatvapen. Men förövrigt blev man inte påmind om den krutdurk som den här delen av världen lär vara. En oförglömlig plats var Petra där slutscenerna till en av filmerna om Indiana Jones spelades in.

 Har fått veta att Ving fortsätter att utöka sitt program med Resmålet Aqaba i Jordanien. Vilket gläder mig att det blir ett bättre utbud på Jordanien sedan Jordanska turistbyrån lagt ned sin egen representation i Stockholm.

Här finns väl bevarade medeltida korsriddarborgar.

När vi sitter och småpratar i bussen mellan olika bibliska och historiska platser kommer frågan upp vad som är en turistfälla, eller inte. I Jordanien finns massor av genuina platser som har en förankring i historien. För den som är bibliskt och historiskt intresserad är detta område ett självskrivet resmål. Jordanien känns som en enda stor utgrävning eftersom här finns så ofantligt mycket outforskat. Exempel på detta är två väl bevarade medeltida korsriddarborgar Kerak och Shobak. Här jobbas det för fullt för att bland annat återskapa den miljö där våra Svenska korsriddare höll till.

 

För 9000 år sedan byggde Nabatéerna staden Petra med enorma tunnelkonstruktioner och vattenkammare som försåg staden med dricks-vatten. Det är lätt att förstå att de valde denna plats för en av slutscen till en av filmerna om Indiana Jones.

 

Petra - här Spelades en slutscenen till en av filmerna om Indiana Jones

Det som är den stora attraktionen i Jordanien är naturligtvis Petra, som en gång var navet för nabatéernas kungarike Jordanien beskrivs som fredens oas i ett oroligt område, och det var också så jag upplevde landet. Visserligen fanns där efter vägen mellan Amman och döda havet vid gränsen till Israel ett antal checkpoints där soldaterna var försedda med automatvapen. Men förövrigt blev man inte påmind om den krutdurk som den här delen av världen lär vara. och betydde mycket för handeln mellan mot hela Medelhavskusten. För drygt tvåtusen år sedan fanns här en befolkning på 20 000 invånare. Petra upptogs 1985 på UNESCO:s världsarvslista. Petra som en gång var nabatéernas gamla huvudstad ligger bland bergen söder om Döda Havet, vid den Arabiska öknen. Nabatéerna byggde staden med enorma tunnelkonstruktioner och vattenkammare som försåg staden med dricksvatten. Här finns väl bevarade stora vackra byggnader, utmejslade i sten trots att staden är 9000 år gammal.

Det som är så fantastiskt med Petra är att man får en kilometerlång vandring mellan klippväggar fram till klippstaden. Första kvällen vi var i Petra var hela vägen in till klippstaden belyst med marschaller som med sitt sparsamma fladdrade ljus skapade skuggor efter klippväggarna. Väl framme fick vi vara med om en konsert och även här var det marschaller som genom sitt sparsamma ljus skapade stämning. Jag förstår att de här valde att spela in slutscenen till en av filmerna om Indiana Jones.

Delar av Jordanien känns som en enda stor utgrävning eftersom här finns så ofantligt mycket outforskat.

 

Jordaniens kvinnliga turistpoliser är populära och får ofta vara med på bild.

 

En härlig känsla att efter en strapatsrik dag bland Petras sevärdheter, att inta en god måltid under tiden som solen sakta sänker sig bakom bergen på den israelitiska sidan, andra sidan döda havet.

 

När jag senast 1968 badade i Döda havet var det på en sliten anläggning på den israelitiska sidan. Men här har det hänt mycket när det gäller att exploatera möjligheten att bada i Döda havet. Numera finns här ett antal hotell och jag bodde på det femstjärniga Marriott. En modern hotellanläggning där det finns det mesta man behöver, restauranger, barer och en swimmingpool med en utsikt mot Döda havet. Och vill man känna på ett bad i det ittersalta vattnet är det bara att gå de cirka hundra meterna ned till stranden. 

 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se 

 

Litauen - Blev slottsherre över en natt när Litauen blev fritt från Sovjetunjonen

Vem drömmer väl inte om att någon ringer och berättar att man fått ett pampigt slott, ”Kom och hämta nyckeln”. Det är just vad som hänt Alfredas Tiskevicius, den sista ättlingen till den adliga släkten Tiskeviciai i Litauen. Det besked han fick var att den litauiska staten nu lämnar tillbaka egendom som konfiskerats av Sovjetunjonen.  ”Kom och ta hand om dina 104 slott”.

 1940 hade Litauen samma regler som i övriga Europa för privat ägande av fastigheter och mark. Men vid den sovjetiska ockupationen nationaliserades allt som resulterade till att människor inte längre fick äga sin bostad eller mark. Allt tillhörde staten. När sedan litauerna fick tillbaka sin frihet 1990, var en av de första åtgärderna att instifta en lag om att staten skulle lämna tillbaka de egen-domar som konfiskerats.

Så här ser ett av hans 104 slott ut som numera är rustat till museum.

Det var inte alltid så enkelt att förverkliga denna lag och det tog 13 år innan de tidigare ägarna och deras ättlingar fick tillbaka sina egendomar.

Den adliga släkten Tiskeviciai ägde före den sovjetiska ockupationen 104 slott runt om i Litauen. En del av dessa slott var enorma anläggningar med stora parker. Efter ett idogt letande upptäckte tjänstemännen på kulturministeriet till slut att det faktiskt fanns en man i livet från denna släkt.

Kom och ta hand om dina 104 slott

Helt ovetande om vad som hände i Litauen, damp det ned ett brev från den litauiska staten till denne greve som levde ett enkelt liv i Polen. Budskapet var ”Kom och ta hand om dina 104 slott”. I brevet förklarade myndigheten att de i Litauen har en lagstiftning som innebär att ägare är skyldiga att ta hand om kulturarvet.

Greven tog sig till Litauen och besökte alla sina slott. Så småningom löste han sitt dilemma genom att donera slotten till litauiska staten mot att få möjligheten att på den Litauiska statens bekostnad komma till Litauen, när han vill, så länge han vill, och bo med helpension på lyxhotell. 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se 

Litauen slog ut Thailand som det billigaste resmålet

Visste du att ett av våra närmaste grannländer är det billigaste resmålet. Forex Banks senaste undersökning visar att Litauen var billigast och Monaco dyrast. Man har jämfört genomsnittspriser på en rad produkter och tjänster i 57 länder världen över.

Exempel på produkter eller tjänster som jämförs är snittpriset för en hotellnatt, ett restaurangbesök för två personer på en mellanklassrestaurang, en taxiresa på fem kilometer och en halv liter öl. I Litauen kostar en hotellnatt 562 kronor viket är nästen tre gånger billigare än indexet för den dyraste destinationen Monaco och hälften så dyrt som i Sverige.

Litauen har en lång tradition av effektiva motståndsrörelser. Något som hållit många ryssar borta från Litauen och resulterat i att det i dag endast finns 6 procent ryssar. Där finns numera 80 procent litauer, 7 procent polacker och 7 procent övriga nationaliteter. I Estland är 40 procent ryssar och 60 procent ester. I Lettland är det nästan fifty-fifty.

Topp 15 billigaste semesterorterna:

Litauen
Filippinerna
Thailand
Polen
Slovakien
Lettland
Egypten
Ungern
Estland
Peru
Indien
Malaysia
Portugal
Kina
Costa Rica

Topp 15 dyraste semesterorterna:
Monaco
Norge
Schweiz
Australien
Sverige
Luxemburg
Brasilien
Israel
Ryssland
Danmark
Singapore
Finland
Förenade Arab Emiraten
Italien
Nederländerna

 

Dra inte de baltiska staterna över en kam

Dra inte Estland, Lettland och Litauen över en kam, vädjar kulturhistorikern Siguté Radzeviciene, verksam vid universitetet i Vilnius. Med en djup inlevelse ger hon förklaringen till att det idag endast finns sex procent ryssar i Litauen.

 

– Om vi tittar på historien från 1200-talet till 1940 finner vi fler skillnader än likheter när det gäller Baltikum som en politisk enhet. Naturligtvis stöttar de baltiska staterna varandra i olika sammanhang, men man kan inte komma ifrån att dessa länders historia finns med i bakgrunden på ett påtagligt sätt, menar Siguté Radzeviciene.

Hon berättar att det i Baltikum fanns tyska och svenska korsriddare redan på 1300-talet. Framförallt i Riga och Tallinn kan vi än i dag se tydliga spår av nordliga traditioner, också från Hansatiden. Vilnius var instiftad som huvudstad hundra år senare än Riga och Tallinn, och där följde man helt andra traditioner än i Estland och Lettland.

Vilnius kan numera erbjuda en mängd moderna hotell och

konferensanläggningar med gångavstånd till centrum.

I Litauen följde man centraleuropeiska traditioner som kom från Italien via Prag och Krakow. När vi tittar närmare på vår tid kan vi också se att det är en hel del som skiljer de tre baltiska länderna åt. Litauen ingick i den polsk-litauiska unionen som fungerade i nästan 400 år. Inrikespolitiskt var det en intressant konstruktion med två stater. Polens kungarike och Litauens furstendöme. Där dessa stater med sina regenter, stadskassa och sina seder kunde utvecklas var för sig. Medan Lettland och Estland varit underkastade korsriddarna sedan 1200-talet.

I slutet av 1700-talet försvagades den polsk-litauiska unionen. Då hamnade Litauen under den ryska Tsarens välde som resulterade i att Litauen fick en helt annan utveckling under 1800-talet än Lettland och Estland. I Litauen kämpade man under 1800-talet mot den ryska tsaren, som under den här perioden förbjöd litauerna att använda sitt språk i offentlig sektor under 40 år. Litauen var det enda landet i hela Europa som hade ett sådant förbud. Under dessa fyra decennier utvecklade man i Litauen något som kallades Budbärarnas nät, en mycket stark motståndsrörelse. Man publicerade litauiska böcker utomlands som smugglades in i landet.

Utsikten från Hotellens skybarer ger en fin

överblick på Litauens huvudstad Vilnius.

Det var denna tradition av en etablerad motståndsrörelse som var en av anledningarna till att man i Litauen vid den sovjetiska invasionen 1940 hade en betydligt större andlig styrka för att stå emot den sovjetiska ockupationen, jämfört med Estland och Lettland. I Litauen hade man en beväpnad motståndsrörelse fram till 1960.

Bland befolkningen i Litauen fanns en öppen fientlig inställning till de sovjeter som flyttade eller blev tvångsförflyttade till Baltikum och dessa var inte särskilt intresserade av att bosätta sig i Litauen på grund av att motståndet var så starkt. I Lettland och i Estland kunde man inte möta den sovjetiska ockupationsmakten lika kraftfullt som i Litauen.

Under mellankrigstiden, 1918-1940, då de tre länderna var självständiga, var Litauen ett jordbruksland och under den sovjetiska ockupationen fick Litauen till uppgift att försörja den sovjetiska stormakten med jordbruks-produkter. Medan Estland och Lettland utvecklades mer till industriländer.

I Litaen möts det gamla med det nya. Det är nu man ska besöka Litauen

för att till en rimlig kostnad ta del av dess särart innan det är för sent.

– Det var dessutom inte intressant för många letter, ester och sovjeter att bosätta sig på landet i Litauen och odla potatis eller föda upp grisar. Det var betydligt mer inne att bosätta sig i Riga eller Tallinn, som även på den tiden mer utvecklad ungdomskultur, säger Siguté Radzeviciene.

– Detta har resulterat i att vi nu i Litauen har 80 procent litauer, 6 procent ryssar, 7 procent polacker, och 7 procent övriga nationaliteter. I Estland är 40 procent ryssar och 60 procent ester. I Lettland är det nästan fifty-fifty.

I Litauen har man inte litauiska skolor som alla medborgare måste gå i. Här finns skolor för ryssar, polacker, och judar. Där varje gruppering har utbildningen på sin grupps modersmål. I Lettland och Estland är det estniska och lettiska som dominerar och där är ryska ett biämne och undervisningen sker utifrån estniska och lettiska.

Mellankrigstiden var en intressant period, tycker Siguté Radzevicienede. De tre baltiska länderna var fria, men det fanns stora skillnader mellan länderna. Medan Estland och Lettland fick utveckla sina ekonomier och fick ha det sociala kulturlivet under fred, var situationen i Litauen en helt annan. Man kan förundra sig över hur Litauen under denna tid över huvud taget kunde fungera eftersom man samtidigt var i krig med tre fiender.

En klassiker på en av Villnius restauranger är en meter öl.

Längs Östersjön var det Tyskland som gjorde anspråk på en kustremsa. I den södra delen var fienden Polen. Här fanns också en beväpnad konflikt om Vilnius, som erövrades av Polen. Under 20 år var Kaunas Litauens provisoriska huvudstad, och i den centrala delen av Litauen var det fortfarande krig med Sovjet.

Litauen har alltså under historiens lopp varit mycket involverat i stora konflikter, och i den starka motstånds-rörelse man byggde upp genom åren finns kanske svaret, menar Siguté Radzeviciene, till att det var Litauen som var först av de baltiska staterna med att förklara sin självständighet. Naturligtvis fick man känna på det hårdaste motståndet från den sovjetiska armén som försökte kväva pånyttfödelsen av den självständiga litauiska staten. 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se 

 

 

 

 

Marocko: Ta en åsna mellan hotell och skidbacke

Marocko har mycket mer att erbjuda än de fantastiska stränderna i Agadir, menar Hind Scally på Marockanska Turistbyrån i Stockholm. Här finns den spännande staden Essaouira där livet kretsar kring fiskehamnen, en bred sandstrand och en gammaldags stadskärna med små mystiska gränder innanför de gamla ringmurarna. Samtidigt som Atlasbergens skidresort på 2000 meters höjd inte är långt borta.

En av dem som är engagerad i arbetet att göra Marockos turistutbud intressant för skandinaver är Said Scally. Han har läst vid Göteborgs universitet och är bosatt i Agadir med sin svenska fru. Said Scally konstaterar att turismen sakta men säkert har ändrat karaktär, den gamla tidens resor på Simon Spies tid är förbi. Nu gäller det, menar han, att kunna erbjuda en helhetsupplevelse med hög kvalitet.

Sagostaden Marrakech är en av världens mest mytomspunna städer, med ringmurar, vindlande gränder, världens mest spännande och svårnavigerade basarområde och ett torg som slår världsrekord i kaos. Ett marknadsområde som slår det mesta jag varit med om. Här är det fritt fram för den sexåriga jonglören och den tioåriga flickan att visa sina danskonster. Betalningen lägger du i skålen framför dem.

Själv var jag där i början av mars och överraskades av att utbudet av aktiviteter och sevärdheter var så stort, utan att man kände att man var utsatt för alltför många turistfällor. Mest nyfiken var jag på att besöka Casablanca och den bar som är förknippad med filmen Casablanca med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart, där någon av dem hade den kända repliken ”Play it again Sam”. Det visade sig att filmen var inspelad i Hollywoods ateljéer. Men det finns en bar som är inspirerad av filmen, mycket för att fånga upp turisternas enorma intresse för denna film som är så förknippad med Casablanca.

Kustremsan mellan Agadir Essaouira bland

annat ett tillhåll för brädsurfare.

I Agadir hyrde vi en bil och åkte till den lilla staden Essaouira och körde bitvis utmed havet där vindsurfare funnit sitt Mecka. Eftersom det var söndag fick vi uppleva marknader och folkfester i de små byarna efter vägen. En resa som jag kan rekommendera. I Essaouira kan man gå längs den långa breda sandstranden, passera den livliga fiskehamnen och fångas upp av den gamla staden med dess trånga orientaliska gränder. Under 1970-talet fanns här en hippiekoloni som lockade till sig kändisar som Rolling Stones och Jimi Hendrix.

Efter Essaouiras långa breda strand

kan man gå med sand mellan tårna

 

Här har vi ett av de tuffa hålen på golfbanan

Golf du Soleil utanför Agadir

Vi fick också möjlighet att spela på den nya golfbanan i Essaouira. En mycket varierade och bra bana, med caddietvång som på många andra banor i Marocko. Det var första gången jag spelade med caddie och det var inte helt fel. En del av dem var mycket rutinerade och var till stor hjälp på de mycket kuperade greenerna.

Atlasbergen erbjuder utförsåkning

Det fantastiska är att man som kontrast till sol och bad snabbt med hyrbil kan förflytta sig till en alpin miljö med utförsåkning i Atlasbergen. Här kunde man ta på sig slalompjäxorna på hotellet och ta en åsna till backen. Och det kunde ju vara lite exotiskt och roligt, men det var nog resan upp i bergen som är det man bäst mins.

 I skarp kontrast till mitt femstjärniga hotell bodde här invånarna i de olika byarna efter bergsslutningarna i enkla hus, och där smältvattnet sipprade ned vid sidan av vägen stod kvinnor och tvättade i det klara vattnet.

 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se